30.09.2006 Lauri Myllyvirta

Den finländska elproducenten Teollisuuden Voima Oy (TVO) valde Areva som leverantör av kärnreaktorn av typen EPR, som har en effekt på 1600-MWh, och Siemens AG som leverantör av turbinerna. Det avtalade fasta priset är på 3,2 miljarder euro. EU-kommissionen undersöker nu om de inblandade subventionerna är lagliga.

Enligt TVO:s VD inkluderar det fasta priset kostnaderna för nukleära och icke-nukleära delar av anläggningen samt tillhörande konstruktioner, finansieringskostnader, delar av kostnaden för anläggningens avfallshantering och kostnaderna för den första bränslehärden. Utgrävningarna är det enda Areva inte var ansvarig för (Nucleonics Week- Volym 45/Nummer 1, 1 januari 2004). Detaljerna i avtalet har dock inte offentliggjorts. Allmänheten kan därför inte få tillgång till det förväntade priset per MWh för den el som produceras men man har uppskattat priset till mindre än 25 euro/MWh.

Finansiella lösningar

TVO:s aktieägare kommer att stå för 25 % av finansieringen, 20 % i kontanter och 5 % genom ett lån. Den resterande delen kommer man att låna till från individuella banker och från ett bankkonsortium. De största aktörerna i konsortiet var Bayerische Landesbank, BNP Parisbas, Handelsbanken, JP Morgan och Nordea. Lånet från konsortiet är på 1,95 miljarder. Bankernas marginal i lånet är ungefär 0,5 %. I enlighet med Euribor 2 månader fick TVO sitt lån till ett pris av 2,6 %. Utöver lånet från konsortiet har man förhandlat om bilaterala lån värda 550 miljoner euro. Standard & Poor har gett TVO kreditbetyget BBB för den långsiktiga finansieringen (Kauppalehti, 2004-1-22).

Aktieägare

TVO är ett konsortium bestående av skogsindustriföretag och statliga energiföretag. TVO producerar el till sina aktieägare och säljer ingen elektricitet direkt. Aktieägarna får el till produktionspris i relation till deras andel i TVO. Detta innebär att TVO som företag inte är ute efter att gå med vinst. Detta innebär också att elpriset baseras enbart på produktionskostnaderna.

De största delägarna i TVO är Fortum, UPM Kymmene och Stora Enso. De två senare är internationella skogsindustriföretag.

OL3 är ett specialfall – kan inte användas som exempel

TVO fick EPR-reaktorn till ett specialpris. Projektet är strategiskt sett så viktigt för hela kärnkraftsindustrin att tillverkarna i princip inte hade något att förlora – de kunde bara vinna. Det handlade inte enbart om att det var den första beställningen av en reaktor i ett EU-land på mer än tio år, utan också om att få chansen att bygga upp en demonstrationsmodell. De flesta företag som deltog i budgivningen hade nya kärnenergianläggningskonstruktioner att erbjuda. Det var väldigt viktigt för alla inblandade att få uppdraget för att få chansen att visa upp sina reaktorer. Den hårda konkurrensen mellan tillverkarna gjorde att priset på hela projektet pressades ner till 3,2 miljarder euro (priset överstiger visserligen den maximala kostnaden som diskuterats under den politiska debatten med 700 miljoner).

Areva planerar nu att bygga en liknande anläggning i Frankrike men det verkar som om kostnaderna för en sådan anläggning där skulle bli 25 % dyrare (Nuclear News Flashes – tisdag 25 maj 2004). Detta är ännu ett bevis på att Areva och Siemens sålde EPR-reaktorn till finnarna för ett specialpris. Dessutom har det visat sig att EPR-projektet i Frankrike skulle behöva kraftiga statliga subventioner (610 miljoner euro) för att kunna genomföras (Nuclear News Flashes – torsdag 27 maj, 2004).

TVO och Areva ANP tecknade ett avtal på ett fast pris. Detta innebär att om den totala kostnaden skulle överstiga 3,2 miljarder är det Areva och Siemens som betalar de summor som överskrider kontraktspriset. Det är ganska troligt att budgeten kommer att spricka med tanke på den nya modellen och den optimistiska tidsplanen (och med tanke på de tidigare erfarenheter Areva har haft med EPR:s föregångare, se nedan). Förseningar är en möjlig kostnad. Redan nu finns det tecken på att den totala kostnaden kommer att bli betydligt högre än beräknat (Tekniikka & Talous, 2004-05-19). Det fasta priset, som innebär att TVO inte löper någon finansiell risk om projektet misslyckas, har gjort det möjligt för TVO att få ett väldigt billigt lån (med en ränta på endast 2,6 %). Om avtalet inte hade gjorts till ett fast pris hade räntan varit väldigt annorlunda, speciellt med tanke på TVO:s rating.

Det har hävdats att avtalet är helt och hållet kommersiellt utan inblandning av statliga subventioner. Detta stämmer inte. Flera subventioner är inblandade i projektet, som t ex 610 miljoner euro i form av exportkredit (COFACE) från den franska staten. Detta kan ses som en förklaring till varför Areva kunde ha råd att ingå ett avtal till ett lågt fast pris.

Föregångarna till EPR-reaktorn har haft kroniska problem

Det finns fyra N4-reaktorer i bruk och alla finns i Frankrike. De tidiga åren i N4-reaktorernas liv präglades av en rad konstruktionsrelaterade problem. Reaktorerna drabbades av förseningar när de skulle tas i drift (från tre till sex år) och tvingades stängas ner flertalet gånger på grund av den nya konstruktionen, det nya elektroniska kontrollsystemet och de nya beståndsdelarna. Den första N4-reaktorn Chooz-B1 kopplades till ledningsnätet i augusti 1996, Chooz-B2 kopplades in i april 1997, Civaux-1 i december 1997 och Civaux-2 i december 1999.

De första problemen drabbade Civaux-1 innan anläggning ens börjat användas. Den 12 maj 1998 läckte 300 kvm radioaktivt vatten från den primära kylkretsen ner i reaktortanken eftersom kylsystemet inte fungerade som det skulle. Anledningen till detta var ett fel i den tekniska konstruktionen av N4-reaktorns kylsystem. Felet ledde till att operatören tvingades tömma reaktorn på bränsle. Bränslet fick flyttas till de andra N4-reaktorerna Chooz B2 och Chooze B1. Den defekta delen i kylsystemet konstruerades slutligen om och placerades sedan tillbaka i N4-reaktorerna.

Följande år, 1999, upptäcktes en spricka i en sammansvetsning på en ledning i den kvarvarande kylpumpen i Civaux 1. Ännu en gång orsakades felet av termisk utmattning. Den delen av rörledningssystemet byttes ut i alla N4-reaktorerna utan att man först gjorde några förändringar i konstruktionen.

Problemen med Cirvaux 1 tog inte slut här. Anläggningen startades inte igen förrän den 17 augusti 1999. Reaktorn hade då varit ur bruk sedan den 12 maj 1998. Chooz B1 och Chooz B2 togs åter i bruk i mars 1999.

1996 uppskattade det franska statliga energibolaget EDF att de två Chooz B-anläggningarna redan hade kostat 23 miljarder franska francs (3-5 miljarder euro) och att de två Civaux anläggningarna hade kostat 21 miljarder francs.