15.07.2006 Kaisa kosonen

Man kan hävda att den femte kärnreaktorn ”såldes” till finska politiker som en kostnadseffektiv lösning på problemen med klimatförändringarna. Nu, ungefär fem år efter beslutet i parlamentet våren 2002, kan man dra slutsatsen att klimatdiskussionerna runt kärnkraften bara var en bluff.

De företag, fackföreningar och politiker som sade sig vara mycket oroliga för klimatförändringar innan beslutet om ett kärnkraftverk togs, har nu kraftigt protesterat mot EU:s program om handel med utsläppsrätter och mer eller mindre öppet även protesterat mot Kyotoprotokollet. Det har även förekommit krav på att EU ska överge sin roll som ledare i de internationella klimatförhandlingarna.

Många av de farhågor de icke-statliga miljöorganisationerna hade angående de effekter kärnkraftsbeslutet skulle få för energipolitiken håller på att besannas. Att uppnå effektiv och förnybar energi och att sluta använda kol är inte längre viktiga frågor. Innan beslutet om kärnkraftverket togs hade dessa frågor högsta prioritet.

De jobbtillfällen som skulle skapas i samband med reaktorprojektet har också uteblivit. Finnarna blev lovade tiotusentals jobb i projektet. De flesta underleverantörskontrakt har gått till utländska företag och de finska företagen fick mest grundläggande byggjobb och röjningsjobb. Många entreprenörer tog dessutom in utländska arbetare. Situationen är så totalt olik den som utlovades i början att fackföreningarna i byggsektorn offentligt har börjat tvivla på att någonsin stödja ett kärnkraftverksprojekt igen. Dessa fackföreningar har traditionellt sett gett sitt stöd till kärnkraften. De producenter som kan tillhandahålla förnybar energiteknologi i Finland har möjlighet att anställa betydligt mer folk per producerad kapacitetsenhet men deras röster gjorde sig inte hörda i det finska parlamentet.